dessaord

Dåtiden är så påtaglig. Den är jag. Eller vad jag har blivit. Jag kan inte ignorera den. Som ett plåster kletar den sig fast över huden. Såret under har inte läkt ännu. Ärret kommer att finnas kvar. Jag är fast i dået. Jag finns i nuet. De slåss om mig och jag kan inte påverka utgången av matchen. Naiv som jag är tänker jag satsa alla mina pengar på nuet, som har höga odds. Går det hem vinner jag allt. Annars har jag förlorat allt jag idag äger och flyttas tillbaka till dåtiden. Jag vill inte dit.